Orsaker till att jag pluggar natur:
a. Jag vill vara förberedd för en zombie apocalypse.
b. Jag vill få kunskap om olika preparat tills dagen jag kommer break bad.
c. Det vore kul att spränga nåt.

Skrev ju om att jag var kär i Sonic igår och idag ser jag detta på instagram. NO FUCKING WAY. Macksonic forever.

Alltså........
Tänker tillbaka på barndomsförälskelser, ni vet när man var liten och blev kär i nån random på TV eller i lekparken, skolan, osv. Eller var det bara jag som kärade ner mig på det här sättet? Haha.
Jag var bland annat kär i Sonic när jag var typ 4 eller 5 nånting. Den där blåa taggiga lilla jäveln som springer.
LOGIKEN???
Jag var kär i samtliga medlemmar i "biker mice". Det vill säga beväpnade råttor som körde motorcykel..........
Jag var också kär i Klimpen från Bertfilmerna. VAD FAN? Han var ju sjukt grisig hahahahaha.
Jag minns ett crush jag hade när jag var typ 7 eller nåt, förälskade mig i en superblyg kille i skolan som jag aldrig vågade prata med, ville inte ens vara i samma rum som honom, dök han upp på samma ställe som mig i skolan så sprang jag därifrån. Varför? Makes no sense in a grownup-world.
Berättade denna hemliz för en kompis, som ve och fasa "skvallrade", och han sa att han inte var kär i mig tillbaka........ Oh the heartbreak!
Jag minns också perioden när jag var så himla kär i Ashton Kutcher. Jag minns att han prydde väggen ovanför pianot i mitt rum bland posters från tidningen "OKEJ" och teckningar. Jag tyckte han var det coolaste som fanns.
Eller, näst coolast, för det fanns ingen coolare än Tobbe från Eva&Adam.
Mitt hjärta har krossats två gånger i mitt liv:
1. Dagen då Subway restaurangen plötsligt försvann från stan.
2. Eva & Adam avsnittet då Tobbe skaffar flickvän.
MEST AV ALLT I VÄRLDEN så ville jag bara bli hans "veckans babe".
Fuck you Tobbe. Fuck you.

När jag blev äldre har jag fortfarande crushes, fast idag är dom väl lite annorlunda :

I CAN SEE SONIC IN ALL OF THEM