En ny självklar kandidat till mitt kluddande.

Nu är ljusen tända, filoncini är bakade, kantarellmackan uppäten, dokumentären om när HIV kom till Sverige är slut och jag är mätt, nöjd, frisk, och glad.

SAMT - rökfri månad fyra, and I'm like     

Men förfan. Alkoholens baksida slutar aldrig daska mig i ansiktet.

Lagar kycklingfiléer fyllda med pesto, philadelphia, parmesan och vitlök, täckt av mozzarella, zuchini, soltorkad tomat och sparris. Whoz le metherfecking baoss?

Kom att tänka på att när min kära mor var lika gammal som jag är nu,

så hade hon fått mig för ca två månader sen.

Så försökte föreställa mig själv samma scenario.

What can I say.

Allt för många saknar social kompetens eftersom det verkar vara mer

effektivt att vara otrevliga för att skydda sina uppblåsta egon.

Det är då vi får självcentrerade, stolta små terriers som tror de är tio gånger större,

tar sig själv på alldeles för stort allvar och som man kan tro blivit born and raised i ett big brother hus.

Hur svårt ska det vara? Tur att jag känner några av världens bästa människor,

skulle inte stå ut en dag med människor man aldrig vet var man har i dessa konstiga,

ytliga, dramatiska, invecklade relationer alla tycks ha till varandra.

I  hate people who hates people.

"You make me feel like a person"

Requiem for a dream